Blogg gratis Logga in

Mitt Liv

28 Aug, 2006


Helgen som gått

Mitt liv — Skrivet av jaglever @ 28 Augusti, 2006 14:32
Helgen som gått har inneburit bakning, städning, "kalas", en massa folk, ångest, huvudvärk, frossande och panik....

Jag blir så himla arg på mig själv att jag inte låter en människa få se hur jag egentligen mår. Jag undrar vad som skulle hända om jag lät det bli så. Jag håller på och kör på och låtsas som att det inte är nåt fel. Jag hatar mig själv för det, för f-n vad det straffar sig. Idag är jag på pisshumör. Jag har inte ätit nåt annat än kakor och muffins. Jag har gått upp dom där kilona igen jag kämpade så friskt med att gå ner för ett tag sen. Och det är väl inte helt konstigt om man bara äter kakor. Men då blir jag trotsig, för att det är nåt som inte gått som jag vill och då äter jag mer kakor istället.
Ångesten ligger som en skugga över huvet på mig och jag är jätteirriterad på att ha min lilla flicka hemma, bara för att dagis är stängt. Det var ju inte meningen heller....
OJ, snart ha jag telefontid med psykläkaren förresten. Hoppas alla ungar kan hålla sig tysta då. Dom för ju alltid mest oväsen när man är själv och måste prata i telefon. Och den lilla, hon är ju så där lagom glad, när hon har sovit middag och den stora är sur när hon kommer från skolan. Snorungar. Idag som jag skulle få vara ifred.
Nädå, så farligt är det inte. Jag har tagit en tablett och då släpper det där snart!

Men jag har gjort för mycket, helt klart. Jag måste få en paus. Det är hemskt att säga det, men jag behöver främst en paus från mina barn. Jag vet ju att det enbart är tack vare dom jag fortfarande håller mig flytande, men den här sommaren har det blivit för mycket. Jag var inte redo för det som jag blivit utsatt för. Kan man säga så. Återhämtningen kommer att ta så otroligt lång tid, om det ens nånsin kommer att gå. För varje grop jag faller i blir den djupare och djupare. Och visste jag inte förut var jag hade mig själv, så har jag definitivt ingen aning nu!

Min vännina håller för fullt på att fixa vår Ullaredsresa. Problemet är ju bara det att det fler som ska med. Det är inte bara dom två som jag känner. Det är fyra tjejer till. Jag vet hur jag blir när är bland folk. Det lyser och skiner mer om mig än dom. Hur ska nån nånsin kunna förstå att jag mår dåligt när jag beter mig så.
Men jag är uppväxt med att ingen behöver få veta nåt och inte har med nånting att göra. Så, konstigt är det väl inte, antar jag.

Jaha, vad ska jag äta för att rensa kroppen från allt skit jag ätit senaste dagarna då? Det får bli avokadosallad. Gott och nåt jag har hemma. Dom andra, dom får laga sin egen mat!! Dom klarar sig gott på makaroner och köttbullar. Inte bryr jag mig iallafall. Eller, jag vill inte bry mig. Jag önskar att jag kunde låta bli att bry mig!



Kommentarer

  1. Du är inte ensam om att ha "förbjudna" tankar. Sånt som fullt friska aldrig skulle komma på att fundera över. Men om duom skulle byta några timmar eller dagar med oss som är sjuka hoppas jag att dom skulle förstå bättre.
    Dina kompisar som ska med på resan, vet dom hur du mår (åtminstone lite av det)? Har dom möjlighet att berätta för dom "nya" lite om hur du mår, så slipper du själv dra hela historien igen? Allt behöver ju inte vara i detalj, bara så du kan få slappna av under din resa och vara DIG SJÄLV.
    KRAMAR K

    Skrivet av K — 28 Aug 2006, 15:12

  2. Ja,dom jag känner vet mina problem. Det har du rätt i. Då behöver jag inte "låtsas" hela tiden, och heller inte förklara en massa som man alltid måste!

    Skrivet av jaglever — 28 Aug 2006, 17:11

Lägg till en kommentar




 authimage




Powered by pLog