Blogg gratis Logga in

Mitt Liv

24 Aug, 2006


Dagis

Mitt liv, Barnen — Skrivet av jaglever @ 24 Augusti, 2006 11:59

Har ägnat drygt två timmar av förmiddagen att leka dagisfröken. Har varit med skruttet och hälsat på, på dagis. Eftersom att hon varit hemma sen midsommar kan det ju vara bra att gå dit och leka lite. Det är ju en del nya fröknar och barn och så.

Så nu har det gungats, lekt i sandlådan och allt möjligt, så jag är HELT slut. Har försett skruttet med pannkaka och nu ligger hon i sängen och sover (inte) middag. Jag tror det blir en sovstund i soffan för min del oxå, tills nästa skrutt kommer från skolan.

Är ensam idag....Så även på måndag, för då är dagis stängt. Jag överlever nog, med tanke på att jag kan vila hela veckan sen. Imorgon är ju maken hemma oxå. Vi ska gå en sväng och leka imorgon oxå. Men det kommer att gå jättebra det där. Hon är inte ett krångligt barn, den lilla. Anpassar sig efter vad som helst.

Sen är det vardag igen. Konstigt. Jag hoppas att vi får vara friskare den här vintern än förra.

Den 16:de augusti var det ett år sen min första operation. Jag tänkte på det den dan faktiskt. Det känns helt sjukt faktiskt att det gått ett helt år. Hoppas att jag i maj nästa år kan säga att det var ett år sen jag blev opererad sist!! Apropå dagar att fira så har vi bröllopsdag den 30:de. Vi brukar inte fira den. Beror förmodligen på att jag varit så sjuk sen vi gifte oss. Men det viktiga är väl ändå att man kommer ihåg när den är!


Jag har en önskan. Jag längtar efter att kunna få ett barn till. Jag vill så gärna vara gravid en gång till. Och framförallt så vill jag föda en gång till. Idiot, kanske ni tänker nu....Men jag skulle vilja genomgå en till riktig förlossning. Det gick så fort sist så jag hann inte med. Jag var chockad i flera timmar efteråt över att det gått så snabbt. Men jag är glad över det samtidigt. Jag åkte hem samma dag på eftermiddan. (Hon är född mitt i natten.) Och det var härligt att man nästan inte kände att man fött. För särskilt trött blir man inte när det tar en timme mot tex tio.

Men det är bara en grej...Om jag nu ens lyckas bli gravid, vilket inte är troligt, med tanke på alla operationer och komplikationer. Och om jag ens nånsin blir så pigg och stark igen att jag orkar genomgå en graviditet, så får jag inte föda. Jag MÅSTE göra kejsarsnitt. På grund av att jag gjort den här operationen när man kopplar samman tunntarm och ändtarm är det ytterst viktigt att man har alla muskler runt ändtarmen i gott skick. Enligt kirurgerna är mina muskler i ovanligt bra skick, med tanke på att jag redan fött två barn vaginalt, och det är inget bra utgångsläge. Så det blir ingen mer födsel, utan det blir ett till buksnitt. (I så fall.) Det vill jag inte!! Jag VILL inte!! Men jag vet att jag måste!! Jag får inte riskera att förstöra nånting som kan ge mig problem i framtiden. Men det är en stor sorg. Det kommer att krävas mycket bearbetning för att smälta det....För det är inte bara graviditeten, förlossningen är en så stor del av hela paketet. Jag sörjer djupt, gör jag. För jag vill verkligen inte bli snittad. Men som sagt, JAG MÅSTE! Nu ska jag först bli gravid då oxå naturligtvis, som inte heller är särsklit troligt att jag blir, enligt läkarna. Tur att vi har två då, säger maken. Men det är ju inte riktigt det det handlar om. Det är så enkelt för män. Dom beter sig som att det inte betyder nåt alls. Iallafall gör min det. Undrar om han inte innerst inne tycker det vore tur om jag blivit steril, för då "slipper" han ju fler barn. Visst, jag tycker oxå det är skitjobbigt. Men jag är inte frisk. Jag tror inte jag kan begära att jag ska känna annat!

Hur som helst, så kommer jag att sörja ett till barn och att inte få föda det naturligt!!



Kommentarer

Lägg till en kommentar




 authimage




Powered by pLog