Blogg gratis Logga in

Mitt Liv

20 Aug, 2006


Pizz

Mitt liv, Barnen, Sjukdomen — Skrivet av jaglever @ 20 Augusti, 2006 10:23

Så känns allt. Jag kan inte med ord beskriva hur mycket jag hatar ALLT!!

Min man, alltså, vi har levt ihop i nio år, och under den perioden har jag bara blivit sjukare och sjukare. Man tycker ju att han vid det här laget borde ha begripit ungefär hur mycket jag orkar och vad jag klarar av att göra och sånt. Men, gud, vad jag bedrar mig.


Ett riktigt, ja, jag vet inte vad. Ett svin är vad han är. Om jag inte städar förfaller huset. Om jag inte tvättar, har ingen nåt att ha på sig. Om jag inte plockar disk och gör rent diskbänken, möglar den bort. Om jag inte lagar mat, får inte flickorna nån mat. På fullaste allvar!!

Det är vidrigt. Jag hatar det. Jag trivs inte att ha det så här...Jag dammsög för ett par dar sen. Men två småtjejer som är hemma hela dagarna,(och en karl), skitar ner, plockar fram alla grejer som går att plocka fram, spiller frukost i hela vardagsrummet....Ja, ni vet. Vad kommer det sig, att det liksom på nåt konstigt vis bara helt automatiskt är mitt jobb???

Vet ni hur det blir om jag inte gör nåt???Ja, det törs jag inte ens prova. När jag varit på sjukhus undrar ni kanske, då. För det har jag varit. Mycket, ofta och länge. Farmor....Lagar mat och städar....Högar av tvätt som snällt ligger och väntar på mig, om det inte gått så långt att farmor tagit tag i det oxå. Tur är det att hon finns....Men om inte då. Det har ju faktiskt inte varit ALLA gånger hon funnits tillgänglig att hjälpa till. Jag antar att dom överlever! Men jag skulle behöva lite mer av den där överlevnadsinstinkten aven när jag är hemma. Nu är jag sjukskriven på obestämd tid och under tiden behandlas jag som nån slags hemhjälp. Det är inte riktigt vitsen med sjukskrivning. För jag orkar faktiskt inte. Varken psykiskt eller fysiskt orkar jag hålla på att serva alla hela tiden. Jag klarar att le och vara snäll och glad och leka lite, OM det är allt jag behöver jag göra. Det borde inte vara mer jag behöver göra heller.

Ibland känns allt så himla hopplöst...Jag skulle aldrig klarat mig igenom alla vändor utan min man, men man tycker kanske att han borde ha mer förståelse.... Med tanke på att han levt i det så många år...Han är ett levande exempel på att man inte har en aning om det man inte själv varit med om.

Idag ska vi åka och titta på små kissungarna, flickorna och jag. Det ska bli jättekul och se vad lilltjejen tycker om det. Hon var så liten när vi skaffade Maja, så hon kommer ju inte ihåg hur små dom verkligen. Dom är ju faktiskt lika gamla. Kissen blir två, nu i november, och lillan blev två i maj....Ska bli så kul att se hur hon ser ut, våran nya lilla familjemedlem!!

Måste bara tillägga att jag fått ett bra boktips på Maddes blogg. Har haft svårt att hitta nya skojiga böcker sen jag läst alla Marian Keyes böcker. "Djävulen bär prada" är definitivt en bok jag ska läsa!!!



Kommentarer

  1. Verkar inget bra det där - läser din man din blogg så hoppas jag att han reagerar och tänker till. Det är väl aldrig tanken i något förhållande att den ena parten ska vara obetald hushållsslav - speciellt inte om någon är sjukskriven. Bara för att man "går hemma" så betyder det ju inte att det är okej för den andre att bete sig hur som helst och inte plocka undan efter sig! :/

    Skrivet av Michis — 20 Aug 2006, 14:04

  2. Jag önskade i ett tidigt skede av bloggskrivandet att han inte skulle hitta min blogg!! :/

    Skrivet av jaglever — 20 Aug 2006, 18:40

  3. Fortsätter att tänka på dig, hoppas det kan gen något.
    Jag försöker hitta något som kan hjälpa dig. I vår kommun finns det en "familjerådgivning" - ett samarbete med öppna förskolan, BVC, skolan och sos. Det är en man och en kvinna som tar emot familjer tillsammans eller en och en. De kan stötta och försöka se saker ur ett annat perspektiv. Har själv varit i kontakt med dom ang. tonåringar och alla konflikter det för med sig.
    Vad du än gör hoppas jag att det kan hjälpa dig att må bättre än du gör just nu. Fortsätt att skriva på bloggen om det hjälper dig!
    STORA KRAMAR K

    Skrivet av K — 20 Aug 2006, 21:09

  4. Tack!!

    Skrivet av jaglever — 21 Aug 2006, 08:29

  5. Hej igen!
    Hoppas dagen blir bra för dig. Jag har funderat lite till. Det är ju dig och din man allt berör. Finns det någon möjlighet, när barnen inte är hemma, att ni sätter er och pratar. Att du får möjlighet att verkligen tala om hur du mår och att hans deltagande i hemmet behövs. Att ni tillsammans gör det som behöver göras i hemmet. Just nu behövs ju hans deltagande extra mycket. Hoppas jag inte lägger mig i för mycket.
    STORA KRAMAR K

    Skrivet av K — 21 Aug 2006, 09:44

Lägg till en kommentar




 authimage




Powered by pLog