Blogg gratis Logga in

Mitt Liv

15 Jul, 2006


Nu är jag slut.

Mitt liv, Sjukdomen — Skrivet av jaglever @ 15 Juli, 2006 22:03

Jag önskar att det fanns nån som kan göra nånting...

Jag mår så j-a dåligt. Vad jag än äter så mår jag fruktansvärt illa och tror jag måste spy, och så får jag bara springa på toa. Jag vet inte om det är onormalt mycket, antagligen inte, med tanke på att jag inte har någon tjocktarm och förväntas ha diarréer. Men för mig är det alldeles för mycket och alldeles för jobbigt.


Jag har försökt lägga om kosten, för nånting måste jag ju göra, det här går ju inte längre. Man ska då enligt metoden, utesluta allt fett, kolhydrater och mjölkprodukter. Jag har provat en lite lättare variant.

Jag åt frukost som vanligt, kaffe och mackor, nån måtta får det vara! Så åt jag havregrynsgröt till lunch. Men jag tror inte det håller för jag tycker jag mår illa av det. Sen åt jag några grova kex och kamomillte till mellis. På kvällen ett glas med youghurt och en macka med ägg. Kanske verkar lite, men jag blev faktiskt mätt. Och det är meningen att man ska utöka med linser och sallad, mandlar och solrosfrön och sånt.

Jag tyckte absolut jag märkte skillnad påett par dar redan och tänkte att wow, ska det här verkligen gå, men idag... Fy, vad dålig jag är. Inte bara det, utan jag har oxå fuskat och ätit både vanlig mat, godis och glass. Dessutom ett litet glas likör.

Det är ju förj-gt det här. Det är inget liv. Jag orkar inte mer. Nu ska jag vattenfasta ett par, så jag får vila lite. Jag orkar inte. Jag önskar det fanns nån som kunde göra nåt.

Jag har försökt få tag på dietisten på tarmavdelningen. Men jag fick inte tag på nån, så jag får försöka igen på måndag. Jag måste verkligen ha hjälp av nån, och hon kan väl lite mer om det här med att leva utan tjocktarm än min "vanliga" dietist.

Jag är så trött på det här, och jag äter så mycket piller av alla slag för att minska besvären och symptomen. Men ingenting, ingenting hjälper. Jag känner mig så maktlös och jag måste få bukt med här snart, för jag orkar inte leva så här mycket länge till. Jag har provat allt som går att prova under sjukdomstiden och när man till slut tvingas til drastiska åtgärder, som en operation, tror man att problemen ska lätta.

Men, vad fel man kan ha! Det ena drar med sig andra och det är nästan så att det är värre nu...Men det är väl för att jag inte vet jag ska göra. Förut så kunde jag iallafall tänka, att nu provar jag den här medicinen och funkar inte den så testar vi en annan och går inte det, ja,men då går vi vidare till nästa grej. Nu, nu finns det inget att göra... Hur ska jag kunna lära mig leva så här och acceptera att jag kanske alltid kommer att ha ett sånt här helvete? Det går ju inte!



Kommentarer

Lägg till en kommentar




 authimage




Powered by pLog