Blogg gratis Logga in

Mitt Liv

28 Jun, 2006


Magsjuka

Mitt liv, Barnen, Sjukdomen — Skrivet av jaglever @ 28 Juni, 2006 16:12

Några kompisar till oss har magsjuka.... Deras son kräktes natten till igår... Det gör mig supernervös...

Det är ju inte sant alltså. Ska det verkligen aldrig ta slut???


Vi träffades på lördan och han kräktes natten till tisdag. Söndag, måndag.... Detär fullt möjligt att vi blivit smittade.... Usch, det kan inte bli värre.

Dessutom tycker jag lilltjejen är lite dålig i magen. Men hon har aptit och så. Men det gör mig ialla fall ännu räddare.

Jag klarar inte det här med magsjuka. Paniken bara skriker i kroppen. Jag är livrädd. Det är verkligen min värsta mardröm.

Det är ju kanske inte så där superbra att vara livrädd för magsjuka när man har småbarn, men så mycket som vi haft det och så instabil psykiskt som jag är, vet jag inte om det är så konstigt egentligen. Min man är inte hemma just nu heller och det gör att jag är ännu räddare, för händer nåt så måste jag ju klara av det på egen hand och som det känns så här innan så gör jag inte det. När det väl händer då är man ju tvungen, så då går det ju. Skräcken är ju värst innan.

Jag har tagit en halv sån där ångesttablett.Man blir ju så förtvivlat trött av dom, så jag tänkte prova med en halv bara, får vi se om det ens hjälper. Det värsta är att det tar så lång tid innan man känner nån lugnande effekt. Dom jag hade förut, var ju så här, beroendeframkallande, så dom fick jag ångest av, när jag var tvungen att ta nån, för jag var rädd att bli beroende, men dom hjälpte mycket snabbare. Iallafall på typ tjugo minuter kunde man känna skillnad. Med dom här får man iallafall vänta minst en timme, nog två innan man känner av det ordentligt.

När det är så här jobbigt, då önskar jag nästan att jag inte skaffat några barn. För det är ju tydligt att jag inte har nerver till allt som det innebär att ha barn. Men å andra sidan, skulle det verkligen vara så om jag inte blivit så fruktansvärt sjuk och inte bli så påverkad av till exempel magsjuka som jag blir..... Det kan man aldrig veta. Jag ångrar inte mina barn!! Inte för nåt i hela världen!! Men jag önskar att jag slapp vara så fruktansvärt rädd. Jag har haft det så här tidigare och då fick jag hjälp och det funkade faktiskt. Men den här gången är det värre. Både ångesten, paniken och skräcken. Och jag har legat så mycket på sjukhus hela tiden att jag missat mina träffar hos psykologen. Och ju längre tid det tar innan jag får hjälp, desto värre blir och desto djupare ner sjunker jag....

Jag är så himla rädd!! Rent ut sagt livrädd!!! Jag fungerar knappt som människa på grund av rädslan....



Kommentarer

Lägg till en kommentar




 authimage




Powered by pLog