Blogg gratis Logga in

Mitt Liv

21 Jun, 2006


Midsommar

Mitt liv, Barnen, Sjukdomen — Skrivet av jaglever @ 21 Juni, 2006 08:20

Ska handla inför midsommar idag tänkte jag. Det tar emot lite. Hade hellre legat ute i solen... Men det verkar inte bli nån ändå, så det är väl lika bra att jag gör det jag ska.

Det mesta tar emot lite idag. Det är sista dan på dagis och fritte imorgon för flickorna. Sen ska vi vara hemma allihop till skolan börjar. Och jag fasar lite för hur jag ska orka. Jag är inte så stark och har inte så mycket ork. Det är ju därför min man ska vara ledig. Eller, egentligen...Han är ju ledig för han har semester, men flickorna måste ju vara hemma när han är det.


Och han måste hålla på med huset, så sådär supermycket hjälp kommer jag väl inte att få. Han är ju hemma ialla fall, men jag är rädd att det ska bli för jobbigt. Jag vill inte ta ut mig, för det är ju för dom som jag måste orka!!

Jag är så sur över det här med cortisonet. Jag har inte gått upp nåt i vikt, inte mer än det där kilot. Men det syns tydligt i ansiktet. J-a hamsterkinder på en gång. Ändå är det så låg dos. Men nu tänker jag inte ta mer! Dom får hitta på nåt annat om det inte blir bättre! Det är så hemskt när man måste göra saker som man inte har kontroll över.

Jag hatar den här sjukdomen, för att kontrollerar ens liv. Man kan inte göra nånting utan att tänka på hur magen kommer att reagera. Det har varit så hela mitt liv och trots operationer kommer det inte att förändras. Det är som att leva under ständigt hot. Man vet aldrig vad som kommer att hända och när.

Jag hatar att vara så labil psykiskt att nästan inte klara av att fungera normalt. Ångest, tröstätande, mer ångest, tröstshopping, ångest. Det verkar vara dom saker som styr mitt liv. Och allt beror på den här sjukdomen som inte bara påverkar tarmen och kroppen utan oxå sätter sig rejält på psyket med personlighetsförändringar som följd. Det är så tröstlöst att inte ha minsta kontroll. Och jag vet inte hur man beter sig för att återvinna den. Jag har varit så fruktansvärt sjuk så väldigt länge att jag för länge sen förlorade mig själv nånstans i sjukdomen och den har mig i sitt grepp fortfarande!



Kommentarer

Lägg till en kommentar




 authimage




Powered by pLog